Igår träffade två mammor med sina 4månaders bebisar.
Att bli så medveten om i skillnaden mellan våra världar var som en chock för mig.
Är/var det sådär enkelt med ett friskt barn?
Så små bekymmer?
En helt annan verklighet.
Och ännu en gång förstod jag hur mycket mera man uppskattar det vardagliga efter att ha varit i en situation där hela världen rasade samman, hur man tror sig veta hur det skulle vara men ingen - ingen - kan veta hur det känns före man sitter där själv.
sen tänkte jag på en dikt som jag fick för flera månader sedan och som får mig att gråta varje gång.
Men också på hur enkelt jag kan tycka att det är. hur glad jag är över att vara här och hur oerhört tacksam jag är över att få ha mina barn med mig.
Vi kämpar tillammans, vi gråter tillsammans och vi lever.
Det är bara en helt annan värld, men en färggladare sådan.
En kärleksfullare.
sen tänker jag på dethär;
Och dehär :)
Du har så fina små hjärtan. <3 Familjen först. :)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderatears are streaming down my face..kan it föreställ me va du/ni ha ga igenom,kan it föreställ me smärton,kan bare tänk åp smärton ja sku känn om na hend Klara elå ja sku mist on,å he e na ja it ens kan tänk åp fö in sekund utan ti bryt ihop. Live je skört he e ätt som e säkert,å allihop kommer ti in punkt tå man måst lär se ti ta in "the little moments" oavsett va liv man har. Ja je stolt uvi ti få va tänn vän!!Love u! /Jenny
SvaraRadera