its just enago

tänk vad lite välling kan göra!

Före midsommar höll vi på att trappa upp nutrilon pepti2 åt Oliwer eftersom jag höll på att sluta pumpa.
torsdagen före midsommar var vi på akuten efter några helvetiska dagar med extrem reflux, både vanlig reflux och silent reflux, skrik, gråt, kramp, blåhet och medvetslöshet.
Sen kom prickarna och orsaken till helvetet var funnen.
Oliwer tålde inte pepti2. (2% av mjölkproteinallergiker reagerar på pepti)
Vi fick recept på Nutramigen. Den är ännu mera hypoallergen, endast 1% av mjölkproteinallergiker reagerar på den.
Oliwer reagerade.

Vi åkte till mina föräldrar i ett sista försök att hitta ätbart. Dom hade köpt hem en mjölkfri välling från Sverige åt Oliwer. Enago heter den.
Vi testade.
Den smakade iallafall inte gift.. nästan som vanlig välling, åtminstone så närma man kan komma utan mjölk iblandat.
Och Oliwer åt. Det fungerade!
Hittills har det gått bra! superbra! Han äter mycket större portioner. refluxen försvann nästan helt och han har varken varit blå eller medvetslös efter att vi böt.

Nu e enda problemen med maten att hitta nått han gillar..
potatis e för klibbigt och e svårt att svälja, batat smakar blä, ris e konstigt och pasta hittar jag inte utan tomat och han verkar inte riktigt tåla tomat..annars var pasta en favorit.
Kyckling e inge vidare heller och korv får han inte äta.

its a djungle out there!


Men, ungen växer! Jag håller på att plocka bort storlek 62 nu. 68 börjar också va på gränsen :D
Så nog får han säkert i sig det han ska skulle jag tro.


Motoriken får vi kämpa med däremot. 
Fysioterapeuten har som alla andra semester nu så vi kör på samma gamla övningar varje dag och hoppas att han snart ska börja förstå att det e bättre att krypa på mage än att vrida nacken av sig på rygg när man ska framåt.

känn den känslan:
känslan när ens närmsta vän skiter i att komma på ens unges dop, skiter i att meddela och sen återfinns på facebook i härliga festarbilder i båt på sjön. DEN känslan.

nej nej.. jag känner mig inte det minsta sårad.


***


och tanken om striktur kommer sakta men säkert tillbaka. Oliwer äter sämre, blir stressad och tappar koncentrationen.. blir arg, ledsen, gråter, skriker, spottar. hungrig men får inte i sig maten..
eller så e det mitt psyke som jävlas.

ja, för det känns ju så jävla bra när rätt ut sagt alla vänner slutat höra av sig.
för vem fan behöver nån att prata med?!!
och ja, jag vet att allt jag pratar om e dumma ungar och att det knappast e lika intressant som supande och ångest..