jul då och nu.

Är så oerhört tacksam för att du valde livet guldklimpen min!
I år delar vi vår jul tillsammans!

minnen från då

De dyker upp titt som tätt nu, minnena från i fjol. Känslorna av hopplösheten, av ångesten, smärtan, rädslan, ovissheten och sorgen.
Små glimtar in i det förflutna. Smärtsamma minnesbilder av gråt, smärta och ropen på hjälp i hans ögon.
För exakt ett år sedan kom jag in på LTO, lasten teho-osasto, i tammerfors, på morgonen. klockan var runt halv åtta på morgonen och Timo hade åkt bort med bilen så han kom senare.
När jag kom in på avdelningen och skyndade iväg mot rummet Oliwer låg i, blev jag glad över att slippa höra hans gråt före jag ens var in i rummet.
Orsaken visade sig snabbt.
Hans saturation hade sjunkit under 75% under natten så dom hade varit tvungna att sätta på andningshjälp åt honom. Med ansiktet fullt med slangar och remmar är det svårt att gråta.
Jag fattade det inte dirket, sköterskan höll på att byta blöja och hade tagit av den i 5 minuter för att se om han alls orkade andas själv. Men hon sa snabbt att den åker nog på tillbaka. Jag fattade inte riktit vad "den" var - inte före hon tog fram hela mackapären.
Oj, smärtan som rev till i hela kroppen när jag såg paniken i hans ögon när hon satte på den.
Smärtan som infann sig när jag på riktigt förstod hur nära stupet han stod. Hur brottom det verkligen var att få honom opererad igen.
hur svårt han hade det..

bara smärta..

vilken tur att vi inte visste hur mycket svårare det skulle bli före skutan vände.

Vi ska till rådgivningen idag och nu börjar jag vara nervös igen.
Försöker tänka snälla tankar, positiva tankar. men det går kanske inte så bra.
Jag kan fortfarande inte styra mina tankar på ett så effektivt sätt som jag skulle vilja.
Tänk om dom inte lilla hjärtat slår?
Jag tycker ju det verkar oerhört löjligt att tänka så, jag känner ju förfan fosterrörelser dagligen.. men tänk om jag bara inbillar mig?
Helt förbannades irriterande tankegångar.

Och lilla O är förkyld igen. avbokar fysioterapin då.. åh :/

13

går in i 12+0 idag, vecka 13 alltså.
Tiden rusar iväg känns det som..
liten rör på sig så pass redan så jag känner rörelser varje dag, har gjort det i snart en vecka nu..längtar ändå tills det börjar kännas ännu mera - hela tiden!

Kom just hem med Oliwer från fysioterapin. Jee jee säger jag bara!!!
Båda fysioterapeuterna på barn specialfysioterapin var av samma åsikt idag - Oliwer e ikapp sina jämnåringa motoriskt sätt. nu behöver han endast få mera muskler men motoriken e i skick! Efter nyår ska vi börja dra ner på fysioterpin avsevärt - känns skönt! Att få göra nåt annat än gå dit 2ggr/vecka..och framförallt att veta att pojken mår bra! <3
Det värmer ett oroligt mammahjärta!

oj nej

Hejsan foglossning, jag har inte alls väntat på dig men du kom ändå. redan.
Känns inte så speciellt bra men ska försöka göra det bästa av det, ännu kan jag röras helt normalt bara jag håller ihop knäna och inte gör några spagatförsök ;)
Sovandet är det som gör mest ont ännu, men jag vet ju hur grymt det kan bli i värsta fall.
Vet också att akupunktur borde hjälpa en aning och att de erbjuder gratis akupunktur åt gravida på malmska. Kommer helt säkert att utnyttjas!!

Drömmer så konstig grejer just nu.
Om döden, smärta, sorg, övergivenhet, ensamhet och en oerhört stor oro över framtiden.
Drömmar ja, men de vill inte släppa taget om mitt sinne dagtid heller.
Måste meditera mera.

Vi ska på fysioterapi idag igen, Oliwer och jag.
Har inte varit nåt på en vecka nu eftersom han hade vattkoppor men nu blir det av igen.
Ska försöka få honom att visa sina nya trix ;) klappa händerna lärde han sig häromdan..så söt där han sitter och klappar varje gång han vill ha uppmärksamhet <3

Börjar förövrigt synas ganska bra för ett tränat öga att det simmar någon liten sjöjungfru/herre på mig..
Timo påstår att det bara syns lite men come oooon.. han jämnför med hur jag såg ut i typ v35 med Oliwer..valross kan man väl säga då, haha! nu e de mera putmage juh..män!

ska slösa några euros på att ringa och boka kela-taxi nu..tråkgöra..

en morgon.

Känns som om jag inte sovit nått alls i natt.. fast jag troligen snarkat som en liten gris.
Timo stack till gymmet redan för en timme sedan medan vi ännu låg i sängen uppe och snusade..

Mörbultad känner jag mig rätt ut sagt, Oliwer åt dåligt igår också och det blev mycket med pepparkaksbak, julstjärnsbak, göggande och film. Märks verkligen att man inte e van med de minsta lilla extra program. Men en super bra lillajul hade vi!
Ifjol minns jag inte ens vad vi gjorde.. satt på sjukhuset gjorde vi men inte minns jag vad vi gjorde just den dagen. Kanske bäst att inte tänka på det just idag.

Hm :/ Sådär ja, då var tankarna igång om sjukhus..fasiken.
Vi skulle ha haft en skopi-tid med Oliwer till dagskirurgin i helsingfors den 5.12 men eftersom Oliwer fick vattkoppor så blev det att säga upp tiden. Vi borde få en ny till januari, bara herr professor har någon ledig tid då.
De va matstrupsskopi, magsäcksskopi och tarmskopi + biopsi. Röntgen, ryggortoped och näringsterapeut vi hade tänkt hinna med under en och samma dag.
Skulle egentligenha varit skönt att haft det undan redan nu före jul. För varje vecka som går så blir ju pojken större och med det också så kommer han att bli mera ledsen på oss som låter läkarna och sköterskorna göra illa honom med kanyler etc.
Lite nervös e jag också inför röntgen hans. Jag har oftast varit med honom bara jag haft möjlighet, han hålls iallafall lite lugnare bara jag e med. Men nu kan jag ju självklart inte gå med eftersom jag e gravid. Men Timo har lovat han gör det.Hoppas att det ska gå bra för dem båda sen då.

Jag borde inte alls tänka på dethär nu. De e flera månader tills det gäller.. men det har förvisso redan snurrat på sedan i augusti. Kanske jag e redo sen när det gäller då?
Dagskirurgi har åtminstone en fördel jämnfört med avdelningstider och deras operationssal.
På dagskirurgi får vi vara med Oliwer och hålla honom i famnen ända tills han somnar in i narkosen. Det har vi aldrig fått göra förut, då har vi endast fått gå med till anestesiarumsdörren och sen lämnat honom där. Den känslan e inte kul! För då har han ännu inte fått sina kanyler som alltid har varit jättesvåra att få dit, vi vet att han gråter och e livrädd och ensam där. Det har alltid kännts som ett stort svek att lämna där utanför dörren. River och sliter i hjärtat bara av tanken. lilla pojken <3

***

Nepp, andra tankar nu tack!

Lite frukost vore ju inte fel heller

Ha en trevlig första advent!

relativt.

konstaterade i morse med Timo att i år har dagarna mellan den 12.11 och 1.12 i fjol kändes som flera månader, varje dag var en enda lång väntan och önskan om att lilla hjärtat skulle överleva sin kamp.
I år har dagarna mellan 12.11 och 1.12 gått i raserfart och vi har knappt märkt att de seglat så snabbt förbi.
Man växer väl in i vardagen, jag tycker inte att de e något konstigt med att sitta vid matbordet med lilla O i timtal medans föräldrar till perusfriska barn river håret av sig om det tar mer än 30min för barnet att äta klart..allt är så relativt.
Med Rasmus rev jag själv håret av mig vissa dagar när det tog mer än 15 min för honom att dricka upp sin 220ml välling, med Oliwer jublade jag om han orkade dricka upp 80ml mjölk på mindre än en timme de 9 första månaderna. Idag dricker han dock lätt 120ml välling på 15-30min och redan det känns hur enkelt som helst.

I morse vaknade jag dock av en skinande 5-åring som kom med tomtefångsten i högsta hugg och en lillebror som satt bredvid mig och helt plötsligt kom på hur man klappar i händerna!

Sen lyssnade jag på denna dikt igen och fällde några tårar.
Men jag ser det så tydligt nu, hur vackert holland verkligen är, guldskimrande, kärleksfullt, tacksamt och alldeles underbart det med!

Nu ska vi fortsätta med Oliwers frukost, första delen e klart. Gröten är äten, brödet tuggat och mariekexen mumsade.
Nu fortsätter vi med vällingen och en liten tupplur.
Senare idag ska Oliwer få smaka sin första köttbulle, hackad i små små bitar förstås.
Tankarna om att han kanske skulle kunna äta korv om några år far mellan varven genom skallen på mig också..men äh, de e väl ändå helt onödigt att riskera ändå när vi vet riskerna med just korv..

välli-time!