en morgon.

Känns som om jag inte sovit nått alls i natt.. fast jag troligen snarkat som en liten gris.
Timo stack till gymmet redan för en timme sedan medan vi ännu låg i sängen uppe och snusade..

Mörbultad känner jag mig rätt ut sagt, Oliwer åt dåligt igår också och det blev mycket med pepparkaksbak, julstjärnsbak, göggande och film. Märks verkligen att man inte e van med de minsta lilla extra program. Men en super bra lillajul hade vi!
Ifjol minns jag inte ens vad vi gjorde.. satt på sjukhuset gjorde vi men inte minns jag vad vi gjorde just den dagen. Kanske bäst att inte tänka på det just idag.

Hm :/ Sådär ja, då var tankarna igång om sjukhus..fasiken.
Vi skulle ha haft en skopi-tid med Oliwer till dagskirurgin i helsingfors den 5.12 men eftersom Oliwer fick vattkoppor så blev det att säga upp tiden. Vi borde få en ny till januari, bara herr professor har någon ledig tid då.
De va matstrupsskopi, magsäcksskopi och tarmskopi + biopsi. Röntgen, ryggortoped och näringsterapeut vi hade tänkt hinna med under en och samma dag.
Skulle egentligenha varit skönt att haft det undan redan nu före jul. För varje vecka som går så blir ju pojken större och med det också så kommer han att bli mera ledsen på oss som låter läkarna och sköterskorna göra illa honom med kanyler etc.
Lite nervös e jag också inför röntgen hans. Jag har oftast varit med honom bara jag haft möjlighet, han hålls iallafall lite lugnare bara jag e med. Men nu kan jag ju självklart inte gå med eftersom jag e gravid. Men Timo har lovat han gör det.Hoppas att det ska gå bra för dem båda sen då.

Jag borde inte alls tänka på dethär nu. De e flera månader tills det gäller.. men det har förvisso redan snurrat på sedan i augusti. Kanske jag e redo sen när det gäller då?
Dagskirurgi har åtminstone en fördel jämnfört med avdelningstider och deras operationssal.
På dagskirurgi får vi vara med Oliwer och hålla honom i famnen ända tills han somnar in i narkosen. Det har vi aldrig fått göra förut, då har vi endast fått gå med till anestesiarumsdörren och sen lämnat honom där. Den känslan e inte kul! För då har han ännu inte fått sina kanyler som alltid har varit jättesvåra att få dit, vi vet att han gråter och e livrädd och ensam där. Det har alltid kännts som ett stort svek att lämna där utanför dörren. River och sliter i hjärtat bara av tanken. lilla pojken <3

***

Nepp, andra tankar nu tack!

Lite frukost vore ju inte fel heller

Ha en trevlig första advent!