känn den känslan:
känslan när ens närmsta vän skiter i att komma på ens unges dop, skiter i att meddela och sen återfinns på facebook i härliga festarbilder i båt på sjön. DEN känslan.
nej nej.. jag känner mig inte det minsta sårad.
***
och tanken om striktur kommer sakta men säkert tillbaka. Oliwer äter sämre, blir stressad och tappar koncentrationen.. blir arg, ledsen, gråter, skriker, spottar. hungrig men får inte i sig maten..
eller så e det mitt psyke som jävlas.
ja, för det känns ju så jävla bra när rätt ut sagt alla vänner slutat höra av sig.
för vem fan behöver nån att prata med?!!
och ja, jag vet att allt jag pratar om e dumma ungar och att det knappast e lika intressant som supande och ångest..
Hamnade här av nån outgrundlig anledning. Och oj vad dina känslor träffar mig. För snart 6 år sedan föddes vår yngsting, en liten flicka med ett alldeles trasigt inre. Hennes <3 har lappats under årens lopp på Barnkliniken, men hon kommer att alltid att vara trasig. Jag själv har suttit i samma jävla brunn som du sitter i och tagit mig upp för att åtminstone få en skymt av den blåa himmel som finns. En kram! Ta hand om dig.
SvaraRadera