Motvind

När det väl börjar gå motvind verkar det inte börja blåsa åt andra hållet alls.
Det känns dom om allt hopar sig nu, igen.
Bebis har konstiga hjärtljude som ska kollas med nytt ultra den 25e.
Hucs vill skriva över oliwers vård till Tays och jag är livrädd. Vägrar låta dm ens lägga en kanyl på Tays, än mindre ge narkos och göra skopier.
Bilfan ruinerar oss med att gå sönder 1ggr/vecka och räkningarna hopar sig igen.
I morgon ska vi och begrava en kär vän, 22 år hann han bli. Han kämpade in i det sista men att bli strypt och aspirera spyor som sen orsakade upprepade lunginflammationer efter att han vaknade ur koman var för mycket. Hjärnskadorna var också allvarliga och efter ca 4 månader gav hans hjärta tillslut upp när infektionerna tog över hans kropp.

Jag behöver lugn och ro. Få ett stop på allt som kastas över oss.

En vän sa till mig för ungefär ett år sedan " det e de barnen som väljer oss som föräldrar för de vet att vi är starka nig att ta hand om dem trots deras handikapp".
Det var de finaste orden och det kom så från hjärtat av en annan mamma med handikappat barn.
Men ändå, snälla lilla frö i magen. Var frisk! Jag vet inte om jag har kraft att ens låta någon sticka en nål i dig. Jag vill inte låta sjukhusen stjäla din beibidoft, ta dig ifrån mig och låta dig gråta ensam på nätterna när jag inte får vara där.
Nej, lilla vän, kan vi inte leva vanligt hemmaliv istället? Du och jag och alla tre underbara pojkarna? Utan desinfektionsmedel och smärta..

Ro. Vi behöver få lugn och ro.