Idag rökte jag. två bloss.
Nu har jag om möjligt ännu mera ångest än vad jag hade före och snart kan jag inte andas av all ångest.

Hårda ord och brännande tårar.

Jag ger snart upp.
Orkar inte nu. inte hur länge som helst.
så stark e jag inte. inte så.

De gör bara så oerhört ont i hela mig.
så jävla ont.

och den tanken for genom huvudet idag.
den har inte funnits i min tankevärd på länge men nu kom den hem igen och verkar inte vilja släppa taget.
Undergången är nära, hur hålls man på ytan?

pang

Pang! Rakt in i väggen med huvudet före!
Ungefär så blev det nu.

Jag e så trött, så slutkörd.
Har inga reserver kvar att ta av.
loppu slut.

Oliwer mår skit.
Moffas hjärta säger stop.
mammas bråkar.

Ångesten slog till med besked för en vecka sen och nu gör jag knappt annat än skriker, e frustrerad och gråter gråter gråter.

Jag orkar inte. är ingen supermänniska.

åååh ..
de gör så jävla ont

kontraster

Igår träffade två mammor med sina 4månaders bebisar.
Att bli så medveten om i skillnaden mellan våra världar var som en chock för mig.
Är/var det sådär enkelt med ett friskt barn?
Så små bekymmer?

En helt annan verklighet.

Och ännu en gång förstod jag hur mycket mera man uppskattar det vardagliga efter att ha varit i en situation där hela världen rasade samman, hur man tror sig veta hur det skulle vara men ingen - ingen - kan veta hur det känns före man sitter där själv.

sen tänkte jag på en dikt som jag fick för flera månader sedan och som får mig att gråta varje gång.

Men också på hur enkelt jag kan tycka att det är. hur glad jag är över att vara här och hur oerhört tacksam jag är över att få ha mina barn med mig.
Vi kämpar tillammans, vi gråter tillsammans och vi lever.
Det är bara en helt annan värld, men en färggladare sådan.
En kärleksfullare.

Det är först när man står på kanten och håller på att förlora ett barn man förstår hur oerhört viktigt varje sekund är, hur värdefullt livet är.

sen tänker jag på dethär;

Och dehär :)

uppdatering..

jaha - å där kom nervositeten inför besöket på barnklinken på måndag med oliwer. Vi ska "bara" prata med professorn och typ väga och mäta å berätta hur det gått samt träffa näringsterapeuten.. ingen skopi, narkos, kanyler eller annat fanstyg men ändå känns det lite stressigt. Resan i sig e ju också tung med flyg, taxi, matningar på bedrövliga wcn å sömnbrist.

Annars då, hur har vi haft det under min blogpaus?

Vi kämpar med maten för Oliwers del. Jag började ge batat för ca 1 månad sen och i en vecka gick det bra..lite i taget men han åt åtminstone någonting.
Sen var vi till rådgivningen
Där blev det panik över den dåliga viktuppgången och jag fick veta att jag snabbt måste öka hans matintag och introducera fler olika smaker som bär, gröt, välling, morot osv.
Vi testade hemma med resultatet matvägran.
Oliwer fick total panik av alla nya smaker så han vägrade äta nåt annat än mjölk i en vecka.
Så vi började om, denna gång med mango för han vägrar fortfarande bataten, och allt annat också för den delen... :/

Idag äter han ca 2-4 teskedar mango 2-4ggr/dag, velli (muksus mjölkfria havregröt tunt blandat med mjölk och förtjockningsmedel till vellikonsistens) och mjölk.
Viktuppgången och längden stagnerar.. sist hade han gått upp 80g på 10 dagar och inte växt en endaste mm på längden.

På måndag ska vi då till barnkliniken för kontroll och jag e kanske mest nervös pga den dåliga viktuppgången nu de senaste veckorna. Livrädd för matsonder eller dylikt.
Men vi gör det som krävs för att han ska må bra..

Med Rasmus går det upp och ner. Han e inne i värsta "varför" perioden och blir så arg på mig när jag inte vet svaren på alla hans tusentals frågor ;)
Han testar också sina gränser.. t.ex. klättra på stegar till man ramlar och inte kan gå ordentligt så man får röntga foten. (ingen fara dock, den va hel). Äta så mycket chokladägg under påsk så man spyr 8h gick också an.
"nähä, ja tror  inte jag kan ramla" "nähä, jag tror inte jag kan spy av choklad"
Nåh, nu vet han att han både kan ramla och spy av choklad.. ja och det gör ont att såga sig i fingret, bränna sig på spisen/grillen, ramla av skateborden, slå sig själv med kvistar, slå sig på fingrarna med hammare, ramla i trappan, ramla ur soffan på huvudet, springa in i dörrar och bränna sig på nudlar.. men då de ska testas för mamma kanske ljuger! ;) haha, underbara fyraåring! :)

"mamma, varför har jag bollar här inne under snoppen?"
- jaa, va svarar man på den? :D

***

Igår hade vi också Yle på besök. Timo intervjuades för kulturprogrammet Pixel som går på yle fem på fredagskvällar och vi tog en snabb titt i trädgården som intro för filmning i sommar där för samma program..
Timo ser ni på yle fem nästa fredag..tiden ska ja kolla upp..men Pixel heter programmet!

Jep - nu ska jag packa på Oliwer halaren och ta en solskenspromenad eller kanske fixa i trädgården :)

dino

Vi har en tyranosaurus rex i vårt hus :D

Klick

vi påskpysslar

Welcome to Holland

When you’re going to have a baby, it’s like planning a fabulous vacation trip to Italy. 

You buy a bunch of guide books and make your wonderful plans. 

The Coliseum, the Sistine Chapel, Gondolas. 

You may learn some handy phrases in Italian. It’s all very exciting. 

After several months of eager anticipation, the day finally arrives. 

You pack your bags and off you go. 

Several hours later, the plane lands. 

The stewardess comes in and says, “Welcome to Holland!” 

“Holland?” you say. “What do you mean, Holland? I signed up for Italy. I’m supposed to be in Italy. All my life I’ve dreamed of going to Italy.” 

But there’s been a change in the flight plan. 

They’ve landed in Holland and there you must stay. 

The important thing is that they haven’t taken you to a horrible, disgusting, filthy place full of pestilence, famine, and disease. 

It’s just a different place. 

So, you must go out and buy new guidebooks. 

And you must learn a whole new language. 

And you will meet a whole new group of people you would never have met. 

It’s just a different place. 

It’s slower paced than Italy, less flashy than Italy. 

But after you’ve been there for a while and you catch your breath, you look around. 

You begin to notice that Holland has windmills. 

Holland has tulips. 

And Holland even has Rembrandts. 

But everyone you know is busy coming and going from Italy, and they’re all bragging about what a wonderful time they had there. 

And for the rest of your life you will say, “Yes, that’s where I was supposed to go. That’s what I had planned.” 

And the pain of that experience will never, ever, ever, go away. 

The loss of that dream is a very significant loss. 

But if you spend your life mourning the fact that you didn’t get to Italy, you may never be free to enjoy the very special, the very lovely things about Holland.

by

Emily Perl Kingsley

ok, vi börjar om från början

Tat lugnt sandra.
Nu ska här mattränas..på oliwers villkor - inte någon annans.
Det SKA gå!
Ska nog ta och ringa råfdgivningen på måndag så vi får börja åka dit och väga Oliwer för sjukhuset här i stan går det ju inte att disskutera med. De stressar mera än någon annan. Igår pratade de om PEg-knapp..så fan heller! :(

Timo får ringa hesa på måndag också.

och nu ska det ng vara nå mat i pojken :)
hoppas på det bästa!

han äter inte som han ska. vill inte ha maten. gråter, skriker och vrider sig. slår bort flaskan och gråter ännu mera. vill inte ha maten. men är hungrigare än hungrigast. men vill inte ha maten.

jag vet inte vad jag ska ta mig till.

går och hoppas på att det ska vända. att han ska vilja äta igen och att allt ska bli bra.
men det händer som ingenting..eller jo..de blir värre.

å jag e så trött på att sitta här ensam och gråta och känna denna förtvivlan.
hur fasiken ska man orka kämpa med detta i flera år när det gör så fruktansvärt ont att se på när han kämpar men det ändå inte går.

å jag e så fruktansvärt trött på allt tvång. det måste få ett slut före han stänger munnen för gott.
inga fler tester, inga fler prov och absolut inga fler dagar på barnpoli med tvångsmatning bara för att testa om det går. Jag vägrar, tänker inte låta dem göra så mot honom. "spädbarn glömmer så snabbt" BULLSHIT! han glömmer inte, han tappar förtroendet för mig och slutar äta. han är inte som alla andra jävla ungar, han e Oliwer och han ska behandlas med respekt. bannemig. sluta plåga.

å fyfan vad jag e trött..å ledsen..å tappar tron på att det ska gå vägen..

GE MIG STYRKA.

ååhå :(

monster

Jag fick ett monster av Rasmus

kryar på oss

Vi har varit sjuka igen. Denna gång alla fyra.
Timo hämtade ju hem Rasmus från dagmamman förra tisdagen när hon ringde och sa han hade stegring. Onsdagen kom jag och Oliwer hem från sjukhuset och Rasmus var till jouren och kollade öron, mage, lungor och svalg men konstaterades frisk. Troligen så var det framkallat av stressen.
Torsdag morgon klagade Timo lite över sitt mående och efter lunch fick han sjukskriva sig eftersom han hade 38° feber. fredag gick åt till Timos sjuklighet, lördag morgon började jag känna av det och snabbt hade jag feber. Söndag steg min feber till 39° och vägrade släppa taget och på måndag natt fick Oliwer feber. Timo var sjukskriven ännu måndag och tisdag men är idag i jobb. Rasmus e hos dagmamman och Oliwer e feberfri - själv har jag fortfarande stegring mellan varven och en enorm värk i kroppen.

På lördag fyller jag år - magiska 27.
Men piggnar jag inte till så får vi nog skjuta upp planerna..

För tillfället går all min energi åt till att underhålla, trösta och mata Oliwer samt hinna pumpa vart tredje timme och ändå knappt få ihop tillräckligt..men vi kämpar vidare...snart är det måndag igen och dags för pricktest och jag hoppas på goda nyheter.