13.11 - Operationsdagen

Jag minns bara så snuttar från denna dag. Allt är ett enda stort kaos och jag tror de kanske e bättre att jag inte minns för mycket av allt.

Det var blodprover, röntgen efter röntgen och en massa olika ultraljudsundersökningar denna förmiddag. Oliwer förbereddes för operation.
Tre kirurger kom och pratade med oss och försökte förklara lite vad de skulle göra.
De ritade upp snabbt på ett papper ungefär hur de trodde att det såg ut inne i Oliwer.
Ingen röntgen eller Ultraljud kan ge en klar bild av hur det egentligen ligger till, utan det ser man först när man har snittat upp barnet och håller på med operationen.

Jag frågade hur länge efter operationen vi kommer att behöva vara på sjukhus och fick faktist en chock när jag fick som svar, mellan 3-5 veckor. Det kändes då som en evighet och jag tror att i den stunden fattade jag att det var på riktigt. Det pratades om mjuka strupar och en fistel till lungorna. Jag hade aldrig hört ordet fistel förut, ännu mindre Esofagusatresi.

Men det positiva var, att alla röntgen som hade tagits i Jakobstad var nästintill felaktiga. Hjärtat var på rätt plats och hade inga missbildningar, lungorna likaså. Men han har ett revben för mycket och därmed också en kota som är delad. Inget livshotande dock.

Vi satt med Oliwer hela dagen och det enda jag tänkte var; "detta får inte bli sista dagen tillsammans. Jag går inte med på det."

Klockan tre på eftermiddagen ringde de från kirurgiavdelningen. Han skulle då köras ner och det var dags att lägga honom i koppasängen.

"kom ihåg lilla vän att jag väntar här på dig sen när du vaknar"

"Jag väntar och du ska veta att du har hela livet framför dig älskling, 

du måste kämpa nu, mamma älskar dig!"

Och så gick vi med honom ner till kirurgiska, dörrarna stängdes och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Timmarna gick och jag minns inte så mycket av vad vi gjorde, men ca kl 20:00 kom en sköterska och sa att vi får komma in nu, han har kommit upp från operation och allt hade gått bra. härligaste känslan i hela världen, han klarade det!!!


Andningsmaskinen var på ända till klockan 01 på natten när han vaknade och ville andas själv.

Nu hade vi bara tillfriskningen framför oss, och de små tillfrisknar snabbt sa alla.

så vi höll honom i handen och väntade...