Bakslag

Dagarna gick och det såg ut att börja gå bra. Oliwer var pigg trots allt.
Fyra dagar efter operationen hade han ännu dreneringsslangen till lungorna så vi kunde inte ha honom i famnen utan fick sitta bredvid sängen med honom. Alla läkare och kirurger var glada med hans tillfriskning och vi skulle flyttas bort från intensiven bara blosprovsvaren kom så de såg att allt var ok.

Han hade också börjat få små doser med mjölk via matsonden och det verkade gå bra.
Men blodprovssvaren kom och allt rasade samman.
Oliwer hade crp 114.

I 10 dagar söktes hela Oliwers kropp igenom gång på gång men orsaken till infektionen hittades aldrig. Däremot fick han starkare och starkare antibiotika för att försöka få bukt med infektionen.

Under tiden hade även mjölken tagits bort och han hade full dos med intravenös näringslösning + 3st antibiotika, smärtstillande, kalk, magnesium etc. etc.
Detta gjorde att hans vener inte höll någon längre tid utan vi fick sätta ny kanyl flera gånger per dag för blodådrorna bara sprack av all påfrestning.
Han sögs även ren på slem regelbundet och tillslut, efter 10 dagar av kämpande, började crp värdena sjunka, långsamt.

Tillslut fick han börja med mjölken igen via sonden och vid ungefär 2 veckors ålder fick han första gången smaka mjölk via munnen.
Han sög i sig 15ml på en gång och rosslade som en gammal sönder kaffekokare efteråt, men alla trodde att det bara var tillfälligt.
Så vi började mata honom via munnen, milliliter för milliliter.
Det lät som om man höll på att dränka sitt eget barn varje gång vi kämpade med flaskmatningen, men det sades att det hör till esofagusatresia barnen att de rosslar mycket och har sväljproblem.

Mjölkdoserna höjdes i snabb takt så att vi skulle kunna få bort näringslösningen som gick IV eftersom hans vener höll på att ge upp helt.

Veckorna gick och vi stampade kvar på samma ställe. Oliwer slutade inte rossla och slemsugningen fortsatte dag efter dag. Hans saturation låg helatiden runt 80-90 % och det lät mest helatiden som om han höll på att drunkna.

Kirurgen Jarmo som hade opererat Oliwer sa en dag att han tyckte att Oliwer lät likadan som ett annat barn som han hade haft som patient, han hade också haft esofagusatresi men hade två fistlar till lungorna. Det barnet var det enda med två fistlar som hade blivit opererat i Tammerfors under 25 års tid. Jarmo sa att han hade lite misstankar om att Oliwer kanske också hade två fistlar.
Men det var bara spekulationer och ingenting som kollades upp.
Det sades bara att vi inte skulle glömma risken med att det kunde vara så...