jag fortsätter väl kämpa med dendär förbannade pumpningen ändå men får försöka intala mig själv att det inte e hela världen fast lilla O börjar få lite ersättning mellan varven...
Moj! Nu skriver jag riktigt här för dig eftersom jag har så mycket erfarenhet av just det där jä**a pumpandet ;) Min tredje lilla herr H föddes ju en månad förtidigt och va jätteliten i storlek. Han va trött och sond matades två första månader. Jag började pumpa direkt efter förlossningen och pumpade 5-10 gånger varje dag. Det kom massor med mjölk o det gick smidigt. Jag upplevde det inte alls jobbigt på nått sätt. Jag hel ammade läs pumpade i 8 månader. Det va ok. Nu fick jag ju Judit mitt fjärde och hon vägrade ta bröstet. Vi försökte länge, men hov ville inte. Jag började pumpa för henne och trodde det skulle gå lika smidigt som det gjorde med herr H. Så blev det inte. Klarade hel amma/pumpa två månader. Efter det fortsatte jag pumpa som jag hade gjort, men mjölken började minska. Fick riktig ångest över det! Hur kan man misslyckas, jag hade ju lyckats så bra med pojken. När Judit blev tre månader fick jag ur mig bara små mängder av mjölk. Höll på ett par veckor till. Pumpade mera o mera, men det kom bara 10-20 ml åt gången. Jag hade just likadana tankar som du har nu. Skall jag fortsätta eller sluta. När jag bestämde att jag skulle sluta, fick jag ångest. Inte kan ja väl göra sådär mot hon. Till slut var jag så stressad med alla tankar kring ammandet/pumpandet. Hon fick mera och mera ersättning. Till slut bestämde jag mig för att sluta. Ingen lätt beslut då, men just nu känns det som att jag gjorde helt rätt. Jag har fått höra från många håll att man skall pumpa om man orkar och lider inte av det. Men om man blir jättestressad, trött och upptagen med det skall man sluta. Det är ändå bättre o ha en mamma som orkar. Så klart skall du fortsätta och pumpa om du orkar. Alla bestämmer själva hur man gör. Det är ju det svåra;) Man kan ju också pumpa så att han får hälften och hälften. Tex att du pumpar 3 ggr per dag eller morgon och kväll. Lycka till med beslutet! Jag tycker att det är hemskt att man känner sig som en dålig mamma om man inte orkar amma/pumpa, men så är det ju inte. Det viktigaste är att barnet får mat. Om man lyckas pumpa något så är det alltid bra, om inte så är det också helt ok. Massa kramar<3 Vet precis hur det känns, när man har dessa tankar i huvudet.
tack, och skönt att någon förstår ångesten i dilemmat. jag helammade rasmus, vårt första barn tills han var 8 månader och hade redan då lite ångest när jag slutade,fast det var lättare, han var ändå över 8 månader då. Nu är oliwer 3,5 månader och mjölken tar ju slut snart..jag har pumpat ända sedan han föddes men eftersom han mest fick näring via dropp så behövde jag inte få ihop så stora mängder i början..när vi kom hem stressade jag i några dagar men sen började det flyta på..men varje sjukhusbesök (de e väldigt stressiga och ångestladdade) gör att det blir mindre och mindre..och att vara förkyld och ha kräksjukan förbättrar inte situationen eftersom jag inte kunde drick nått på flera dagar.. nu har jag kämpat för mycket, de gör så jävla ont att pumpa och värker efteråt men ännu har vi inte gett ersättning.. ska se hur länge till jag orkar. det är ändå inte första gången jag tänkt ge upp..ska kämpa lite till..för oliwers immunförsvars skull..
Ja, det där låter bra! Kämpa så länge du orkar! Det är altid bra! Sedan har fått lära mig här på sistone att tom en liten mängd bröstmjölk är bra för immunförsvaret. kram på dig <3
Moj! Nu skriver jag riktigt här för dig eftersom jag har så mycket erfarenhet av just det där jä**a pumpandet ;) Min tredje lilla herr H föddes ju en månad förtidigt och va jätteliten i storlek. Han va trött och sond matades två första månader. Jag började pumpa direkt efter förlossningen och pumpade 5-10 gånger varje dag. Det kom massor med mjölk o det gick smidigt. Jag upplevde det inte alls jobbigt på nått sätt. Jag hel ammade läs pumpade i 8 månader. Det va ok. Nu fick jag ju Judit mitt fjärde och hon vägrade ta bröstet. Vi försökte länge, men hov ville inte. Jag började pumpa för henne och trodde det skulle gå lika smidigt som det gjorde med herr H. Så blev det inte. Klarade hel amma/pumpa två månader. Efter det fortsatte jag pumpa som jag hade gjort, men mjölken började minska. Fick riktig ångest över det! Hur kan man misslyckas, jag hade ju lyckats så bra med pojken. När Judit blev tre månader fick jag ur mig bara små mängder av mjölk. Höll på ett par veckor till. Pumpade mera o mera, men det kom bara 10-20 ml åt gången. Jag hade just likadana tankar som du har nu. Skall jag fortsätta eller sluta. När jag bestämde att jag skulle sluta, fick jag ångest. Inte kan ja väl göra sådär mot hon. Till slut var jag så stressad med alla tankar kring ammandet/pumpandet. Hon fick mera och mera ersättning. Till slut bestämde jag mig för att sluta. Ingen lätt beslut då, men just nu känns det som att jag gjorde helt rätt. Jag har fått höra från många håll att man skall pumpa om man orkar och lider inte av det. Men om man blir jättestressad, trött och upptagen med det skall man sluta. Det är ändå bättre o ha en mamma som orkar. Så klart skall du fortsätta och pumpa om du orkar. Alla bestämmer själva hur man gör. Det är ju det svåra;) Man kan ju också pumpa så att han får hälften och hälften. Tex att du pumpar 3 ggr per dag eller morgon och kväll. Lycka till med beslutet! Jag tycker att det är hemskt att man känner sig som en dålig mamma om man inte orkar amma/pumpa, men så är det ju inte. Det viktigaste är att barnet får mat. Om man lyckas pumpa något så är det alltid bra, om inte så är det också helt ok. Massa kramar<3 Vet precis hur det känns, när man har dessa tankar i huvudet.
SvaraRaderatack, och skönt att någon förstår ångesten i dilemmat. jag helammade rasmus, vårt första barn tills han var 8 månader och hade redan då lite ångest när jag slutade,fast det var lättare, han var ändå över 8 månader då.
RaderaNu är oliwer 3,5 månader och mjölken tar ju slut snart..jag har pumpat ända sedan han föddes men eftersom han mest fick näring via dropp så behövde jag inte få ihop så stora mängder i början..när vi kom hem stressade jag i några dagar men sen började det flyta på..men varje sjukhusbesök (de e väldigt stressiga och ångestladdade) gör att det blir mindre och mindre..och att vara förkyld och ha kräksjukan förbättrar inte situationen eftersom jag inte kunde drick nått på flera dagar.. nu har jag kämpat för mycket, de gör så jävla ont att pumpa och värker efteråt men ännu har vi inte gett ersättning.. ska se hur länge till jag orkar. det är ändå inte första gången jag tänkt ge upp..ska kämpa lite till..för oliwers immunförsvars skull..
Ja, det där låter bra! Kämpa så länge du orkar! Det är altid bra! Sedan har fått lära mig här på sistone att tom en liten mängd bröstmjölk är bra för immunförsvaret. kram på dig <3
SvaraRadera