söndag 12 februari 2012

stress

Försöker frenetiskt få ihop packat det lilla vi behövr ha med för helsingforsresan. mediciner, nässug, kläder, blöjor...fryskuber, mjölk, pumpar och tuttflaskor.
Ett pass hit, en strumpa dit.
Rasmus egen väska eftersom han åker till sin mormor och morfar denna gång. Konstaterade senast att det kanske nog är bättre för honom att vara hos mina föräldrar än att vara på sjukhus. Sjukhus är ingen plats för friska barn som vill leka och stoja. ändest mest som om vi plågade honom sist..fast man vill ju inte lämna honom utanför heller..en skör balansgång.

Som jag redan nämnt så ska Oliwer på skopi till barnkliniken. Det kommer också att göras en dilatation av matstrupen, upp till 10mm. Detta innebär alltså ytterligare en narkos för Oliwers del. matstop och kanyl. Förhoppningsvis behöver han inte vänta flera timmar extra denna gång före han slipper ner i salen så att vi inte behöver sätta på näringsdrop (och plåga honom med svältkänsla).

Jag är enormt stressad nu. Får inte det sista packat alls..tappar koncentrationen och vet inte alls hur jag ska kunna sova.
Håller också på att få lätt panik över att min mjölk börjat minska. För bara några dagar sedan pumpade jag bra mycket mera än vad Oliwer hann äta men nu får jag just och jut ihop det som behövs. Och av erfarenhet så vet jag att det blir ännu sämre under sjukhusvistelserna och resorna. Delvis pga. stressen, tidsbrist och dåliga pumpar.
Allt ska det klaffa och det är faktist inte så enkelt.

Jag gråter också lite mera nu..det kommer i små portioner. Oftast när Oliwer har svåra kolikanfall och skriker sig blå. När jag ser han smärta och försöker med all makt i världen lindra hans smärta..då, då kommer tårarna. Det gör så ont att se honom ha ont..fan också.

Läste också idag på Tofs sida om Trakeomalaci, hur det går till när strupen kollapsar. Är förbannades rädd att det har hänt Oliwer redan en gång.. måste försöka få det på klart med kirurgerna i morgon.. en jävligt otäck upplevelse var det åtminstone när det hände. Berättar om det en annan dag.

Så mycket att tänka på..jag blir helt vimmelkantig av oro.

2 kommentarer: